16:55:24
Fulufjäll och Drevfjäll
I somras bestämde vi oss att återigen fara upp till vårt underbara sydliga fjäll; Fulufjället, denna gången på sommarhalvåret. Som vanligt bodde vi i vår mysiga stuga i Mörkret, knappt 5 minuter från nationalparkens naturum.
Den här gången var det som sagt annan terräng, överallt spirade dvärg,- fjäll och vårtbjörk. Drevfjällets nationalpark bjöd på en sprakande kaskad och marmormatta av diverse lavar och mossor. Den annars sällsynta fönsterlaven stod var och varannan meter och bullade upp sig!
En vind dansar likt älvan förbi.
Här är jag, här är vi.
Den leker med den sibiriska granens taggiga barr,
det susar i dess fur och tall.
Långt bort hörs njupeskärs dova dån,
vår bistra verklighet är långt ifrån.
Skog och fjäll så långt ögat når, den sublima tanken och känslan mig slår.
Jag är fri, nu är nu, här står jag och du.
Fjällbäckar porlar från fulufjällsplatån,
tillsammans når de snart Göljeån.
1000 år och 1000 igen, det var en gång för länge, länge sen.
Havets brus då stenen slipa, som idag besöks av en och annan ripa.
Tallen på mångenhundra år, mänskligheten dess kunskap inte får.
Eatname, din Voejkene jag älskar och saknar,
jag längtar tills vi nästa gång vid Fulufjället vaknar.
