14:17:56
Let it snow snow snow
Jajamen, på söndagsmorgonen när vi hissade upp rullgardinerna, lös snön i all sin prakt utanför vår röda stuga! Snön var som sprayad på fur och gran samt diverse andra för tillfället nakna lövträd. Temperaturen var ca -2 gradet, och det snöade fortfarande. Detta var en bra dag för exkursion. Vi kokade upp några speedwaykorvar från Stensåkra (hädanefter kallad friluffskorvar), fyllde på mjölkflaskor och batterier, pälsade på oss och tuffade iväg mot Norra Kvills naturreservat!
Efter att ha åkt i cirka 40 minuter och i slutet avslutat bilfärden, iaktagande små potentiella grillpinnar (träpinnar) som aggerade snöpinnar vid vägkanten i ca 1 mil, såg vi att trängseln i naturreservatet vid 11-tiden var 0! Ingen annan hade hunnit före oss, orörs snö, överallt!
Blåbärsris som ljung och skattram var alla täckta med bomullsmjuk snö. Där blåsipporna blommade i våras låg nu ett vitt täcke som, förhoppningsvis, värmde de små inför kommande vår!
När vi strosade upp för de kullriga stigarna lade vi märke till en mängd girlanger som naturen själv skapat: spindelnät som diverse kalla snöflingor och snöstjärnor fastnat i, det såg riktigt mysigt ut! Stefan hävdade att spindelnäten var kvar sen i somras... Jag var inte lika säker på detta.. I och med den "värme" som varit för knappt några dagar sen, så tyckte jag att det var mer troligt att de inte gått och lagt sig än... Detta trodde inte Stefan. Klart att de sover.
När vi kom tillbaka till bilen var vi som två snömonster. Våra svarta kläder var vitspräckliga. Därefter tuffade vi hemåt och mumsade i oss varsin välförtjänta hemgjorda semla (givetvis med en god kopp te!)
Vi kan konstatera att vi så småningom fick svart på vitt. Spindelnäten var nya och snart fick vi se en hel armada med spindlar på marken, hängande i träden, kors och tvärs i diverse storlekar. Kanske vi upptäckt en ny art, menade Stefan på... Men med tanke på hur långsamma de små varelserna var så antog vi min tes om att de inte gått och nanat än.... Stackars krakar måste blivit tämligen överraskade.. Tyvärr fick jag inte någon bra bild på dem med systemkameran i och med en kraftig imma på linsen (jag hade under hela vandringen en kamp mot alla snöflingor som ville blöta ner och frysa systemkameran) men Stefan lilla vattentäta kamera höll måttet och fotade.
Det snöade hela tiden under vår 3timmars strosande i naturreservatet. Ca halvägs stannade vi för att;
Käka "raggarballe med svängdörrar och senap" (citerat Stefan som citerade Ronny och Ragge). Den kokade friluffsarkorven höll sig fint varm i vår fina primusmatthermos.
När vi forsatte gå fick vi se spår, jag trodde först att det var en hare som suttit i snön, men så var inte fallet, utan här helg hade nyligen gått här! Antagligen knappt 30 minuter innan. Det var för väl att vi inte mötte hoonom på stigen för då hade jag fått en smärre chock (har lite av älgfobi i och med några incidenter från tonåren).
När vi kommit längre fram på vår färd, tittade vi ut över stora idgölens vita snösörjiga yta, och såg ett underligt streck i denna massa. Men inte var det någon ström här, och inte heller hade vi sett några sjöfåglar... När vi gick närmare såg vi älgspåren igen.... Och denna gång började de vid vattnet, efter strecket i vattnet. Med andra ord var det älgen som åstakommit strecket i vattnet, han hade tagit sig ett dopp, den iskalla dagen till ära....
Hade vi gjort samma sak, tagit av oss kläderna och vadat ut, hade vi antagligen fått köldskador... Naturen och djuren har återigen visat darwins tes, bäst anpassad överlever... Frågan är om vi människor överlevt om vi gjort likadan (avklädda och inte möjlighet till en torr handduk och värme)...
Innan vi kom tillbaka till bilen mötte vi (kors!) ytterligare tre vandrare, talade ett språk som antagligen inte var svenska, utan mer tyskklingande (kors?), som yttrade något när vi glatt hälsade hej.
När vi kom tillbaka till bilen var vi som två snömonster. Våra svarta kläder var vitspräckliga. Därefter tuffade vi hemåt och mumsade i oss varsin välförtjänta hemgjorda semla (givetvis med en god kopp te!)